Branschdokument

Studiens syfte

Akterna visar samtal mellan kliniker som blottar allvarliga problem i den etiska och vetenskapliga grunden för deras könsavvisande ingrepp, och problem med WPATH:s (World Professional Association for Transgender Health) Standards of Care (SOC), som har format politiken för dessa ingrepp i världen.

Fynd

• Brist på informerat samtycke: kliniker medger att vissa patienter, däribland minderåriga och personer med svår psykisk ohälsa, får oåterkalleliga behandlingar som pubertetsblockerare, hormoner och operationer trots att de inte fullt ut kan förstå följderna, såsom infertilitet eller förlust av sexuell funktion.
• Medvetenhet om skadliga utfall: WPATH-medlemmar diskuterar allvarliga biverkningar av behandlingarna, däribland cancer, bäckenbottendysfunktion och sterilitet, men avfärdar ofta oro för patienternas långtidsutfall och sätter tillgång till ingrepp före försiktighet.
• Ovetenskaplig praktik: akterna visar ett improviserat sätt att behandla, där kliniker diskuterar experimentella ingrepp som «nullification»-operationer och medger brist på belägg för långtidsutfall, vilket undergräver WPATH:s anspråk på att ge evidensbaserad vård.

Fynd

• Regeln förbjuder federala Medicaid-dollar för könsavvisande ingrepp för personer under 18 år, och federala dollar från Children’s Health Insurance Program (CHIP) för personer under 19 år (CMS-2451-F).
• HHS säger att slutregeln är planerad att träda i kraft den 13 oktober 2026.

Fynd

• HHS rapporterar att mer än 225 sjukhus och vårdsystem inrättade pediatriska program för «könsmedicin» i hela landet.
• Nationella ersättningsdata från 2015 till och med 2025 identifierade ungefär 50 miljoner dollar i försäkringskrav för pubertetsblockerare som fakturerats med diagnoskoden för endokrin störning E34.9 (endokrin störning, ospecificerad).

Fynd

• Nationellt register över alla under 23 år som remitterades till specialiserade tjänster som registret kallar «gender identity», 1996–2019: 2 083 personer mot 16 643 matchade kontroller, följda i upp till 25 år.
• Specialiserad psykiatrisk vård var redan högre före remissen (45,7 % mot 15,0 %) och fortfarande högre från två år efter remissen (61,7 % mot 14,6 %).
• Bland dem som fick könskorshormoner eller kirurgi, andelen som behövde specialiserad psykiatrisk vård, före det första klinikbesöket mot vilken tid som helst från två år efter det: manliga från 9,8 % till 60,7 %, kvinnliga från 21,6 % till 54,5 % (båda könen: från 19,2 % till omkring 56 %).
• Ny analys (september 2026), räknad bara från varje persons sista steg (könskorshormoner, bröstkirurgi eller genital kirurgi): 19,2 % hade behövt specialiserad psykiatrisk vård före det första klinikbesöket, 48,9 % efter det sista ingreppet. Matchade jämnåriga: från 14,4 % till 13,2 %. Ungefär sex gånger så sannolikt som befolkningen i övrigt att behöva specialiserad psykiatrisk vård efter sitt sista ingrepp, för både manliga och kvinnliga. Samma grupp och samma startpunkt; räkningen börjar senare och täcker därför kortare tid.
• Nästan 50 forskare och kliniker undertecknade en oroande skrivelse. Författarna räknade om siffrorna två gånger, fem år eller mer senare och efter det sista ingreppet, och stod fast vid sina fynd.
• Författarna: de psykiatriska behoven avtar inte efter medicinsk könsförändring.

Fynd

• ASPS råder att «könskirurgi» av bröst/bröstkorg, könsorgan och ansikte skjuts upp tills patienterna är minst 19 år.
• Uttalandet anger otillräckliga belägg för en gynnsam risk–nytta-kvot och belägg med låg tillförlitlighet om psykisk hälsa.
• Det noterar oro för långsiktiga skador och oåterkallelighet i en utvecklingsmässigt sårbar befolkning.
• Detta är yrkesvägledning.